ulrikaslyckhem

Maj är snart slut.
Jag har knappt hunnit andas känns det som. Grupp efter grupp har kommit, ätit och åkt.
Lakan har tvättats, bäddats, rivits ur och tvättats igen, bäddats, rivits ur osv osv
Mat i mägdet har lagats.
Skurmoppen har gått varm.
Öl och vin har gått åt.
Personal har kommit och gått.
Nöjd gäster har kramat oss, lämnat dricks och lovordat.
En gäst klagade på att vi inte hade nybakat bröd (är så dålig på att baka).

Men fan va kul det har varit.
Visst jag har stressat, gråtit för att jag kännt att nu orkar jag inte, jag klarar inte det här.
Men det har jag gjort.
Jag och Henrik har tillsammans lyckats och det känns så häftigt.
All svet, blod och tårar har gett resultat och det har gynnat mig och Henrik.
Vi sliter för oss själva och ingen annan.

Jag tror att detta är början på något stort för mig och Henrik.
Större än vad jag trodde när vi väl bestämde oss för att driva Lyckhem.

Nu har vi en lite lugnare period efter denna helg så vi kan hämta krafter till nästa prövning.
Nu ska jag återvända till skurmoppen för snart kommer Statoils lednings grupp och då måste vi göra mer än vårt bästa!

C u
//Ullis