ulrikaslyckhem

Jag försöker att inte tänka på det för mycket, att Lyckhem inte kommer vara vårt längre. Det är så svårt att förklara för någon hur stor plats i mitt hjärta det faktiskt har. Lyckhem har gjort mig till den jag är idag. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den tiden vi drivit Lyckhem. Inte bara företagar mässigt, utan oxå att värdera om, livskvalite!
Tänk alla underbara människor jag träffat.
Naturen.
Havet.
Allt jag lärt mig att uppskatta. Det går inte att beskriva i ord. Alla motgångar som jag och H tillsammans har vänt.
Jag är så stolt över oss hur bra vi faktiskt lyckats, och det sägs ju att man ska lämna när man ligger på topp.... men det gör ont. Även om det är helt friviligt och ett beslut som jag och H har tagit tillsammans, så gör det ont.

Som sagt, det går inte att beskriva i ord hur bra jag har haft det här. Det finns ju ett talesätt som lyder "en bild säger mer än 1000 ord" Så jag provar!




Henrik och jag in action! (obs, jag e gravid på bilden.... alltså inte början på ölmage eller nått liknande!)

Dagarna rinner på och jag blir bara tjockare och tjockare! Den här veckan kommer iaf bli lugn på fara-runt-i-bilen fronten vilket känns skönt. Så är det så skönt att vara på landet igen. Både jag och H tycker det är jätte bekvämt att vara inne i stan och det är så kul att kunna vara social. Träffat brorsan och hans familj massvis, å H syrra och hennes kille vilket är kul för det blir så sällan.
Men det är ju lite nackdelar, med stadslivet kommer frestelserna, snabbmat och restaurang besök....
Jag och H har väl sisådär 3 års snabbmatskonsumtion att ta igen (jag vet att jag överdriver, men ni förstår) och en gravid Ullis går inte att stoppa!! Så både min och H:s mage har pajjat, sista anhalten innan vi for tillbaka hem blev apoteket, där inhandlades bla Lozec och Novalycol (Tove jag vet att stavningen kanske inte är rätt här... men kan vi bortse från det??  ;) )
Å bara det att man kan gå in och handla godis runt varje gatuhörn!

Folk brukar fråga mig om jag inte har haft någon gravidnojja, så jag bara måste ha tex saltlakris eller råa potatisar. Men mitt svar har alltid varit att det inte har varit något speciellt, jag har bara varit mer hungrig.
Men jag har levt i förnekelse!! För banne mig vad sugen jag är på godis jämt, sött godis i massor. Jag som aldrig brukar vara sugen på godis, mitt andra namn har ju snarare varit Chips!
Anledningen till att jag inte har kunnat ge utlopp för detta begär är ju för att jag inte har kunnat. Men så fort jag har haft tillfälle har jag köpt godis och frossat.
T.o.m så jag kom på mig själv igår kväll att ligga å fantisera hur jag plockade i lösgodis avdelningen, vilka godisar jag skulle välja först....
Sen har ju vi ett litet kioskutbud här på Lyckhem under sommaren. Å i år blev det en hel kartong med Ahlgrens bilar kvar. Så oj vad jag har smusslat med dom där påsarna. Längst ner i skrivbordslådan ligger det i skrivande stund 5 tomma påsar som jag har gömt för H, för jag kan ju inte slänga dom i soporna för då kanske han ser!! Och under hela julbordet hade jag konstant en påse i serveringsförklädet som jag gick å åt av!
Så jo, jag har nog lite cravings på sött godis vilket jag fick utlopp för när vi bodde inne i Uppsala, och vilket gör det ännu svårare nu att vara utan!

Nu ska jag iaf ta med mig magen och min ömmande svanskota och gå å baka, vi får nämligen fika gäster ikväll!

Kram Ullis

Det är så mycket som snurrar runt just nu. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig.

Jag sitter just nu i Uppsala med H och har haft en lugn och super mysig söndag. Vi blev bjudna på frukost hemma hos H:s lilla syster L och hennes kille.  Så jag å H tog vår lilla lantis hund och knatade över till L och hennes kille i minus grader och snö. Härligt!
Vi hade turen att L hade vunnit ett vad mot sin kille vilket resulterat i att han var tvungen att göra frukost med hennes önskemål. Så vi fick färskt nybakat bröd, kryddost, hemmagjord smothies, apelsinjuice å smörgåspålägg i massor! Sen tog vi en lååång promenad med våra hundar och min enorma mage. Jag kan inte gå så fort längre då vätskan i mina leder har gjort sig bekanta och tar emot, jag känner mig som en 90 årig tant. Men vi hade väldigt mysigt och det snöade stora vita flingor nästan hela promenaden.
Vi avslutade med en fika och sen sov jag å vovven en timme av utmattning innan jag och H kröp ner i badet tillsammans, ååå vad jag saknar att ha badkar hemma.

Nu är H och hämtar sin mamma vid tåget och pizza hos pizzerian. Vi har nämligen bott i H:s mammas lägenhet. Det har varit så skönt och bekvämt speciellt nu när det varit sådant snöoväder.  Jag skulle bara varit orolig hemma på landet att förlossningen skulle sätta igång å så ska vi ut i snöstorm och åka de 2timmar det tar till BB. Nä, här inne har jag kunnat koppla av.

Å nu skriker väl alla mina uppsala vänner (hoppas jag ;) ) " Varför har du inte hört av dig när du varit här inne????"
Jo det ska jag berätta.
Jag och min älskade fästman har nämligen, alldeles lagom nära förlossning å allt, bestämt att vi ska lämna vårat drömprojekt Lyckhem.... Av flera olika anledningar.
Och hittat ett nytt drömprojekt. Så all våran tid går åt till att sitta i möten med banker, konsulter, människor inom turistnäringen, revisorer osv för att få vårat drömprojekt i hamn. När vi inte sitter i möten förbereder vi bebisnedkomst, vänder på varenda öre vi äger, skriver affärsplan, vrider och vänder på våran budget så banken ska tycka att den är tilltalande.
Blir det inte detta projekt hittar vi något annat. Men Lyckhem blir det inte vilket känns både sorgset och helt rätt.
Så jag har inte haft tid eller ork att höra av mig och vara social. Hoppas ni förstår!

ja, som sagt, det blir aldrig som man tänkt sig!

Puss

Ps. Igår fick jag tag på en liten bebisfot när den sparkade som bäst i magen :) kändes sååå häftig!