Stress som gynnar.

Maj är snart slut.
Jag har knappt hunnit andas känns det som. Grupp efter grupp har kommit, ätit och åkt.
Lakan har tvättats, bäddats, rivits ur och tvättats igen, bäddats, rivits ur osv osv
Mat i mägdet har lagats.
Skurmoppen har gått varm.
Öl och vin har gått åt.
Personal har kommit och gått.
Nöjd gäster har kramat oss, lämnat dricks och lovordat.
En gäst klagade på att vi inte hade nybakat bröd (är så dålig på att baka).

Men fan va kul det har varit.
Visst jag har stressat, gråtit för att jag kännt att nu orkar jag inte, jag klarar inte det här.
Men det har jag gjort.
Jag och Henrik har tillsammans lyckats och det känns så häftigt.
All svet, blod och tårar har gett resultat och det har gynnat mig och Henrik.
Vi sliter för oss själva och ingen annan.

Jag tror att detta är början på något stort för mig och Henrik.
Större än vad jag trodde när vi väl bestämde oss för att driva Lyckhem.

Nu har vi en lite lugnare period efter denna helg så vi kan hämta krafter till nästa prövning.
Nu ska jag återvända till skurmoppen för snart kommer Statoils lednings grupp och då måste vi göra mer än vårt bästa!

C u
//Ullis

Flash backs!


Målvakten


I helgen så har vi haft en skolklass här. Femteklassare.

Jag kan inte låta bli att minnas tillbaka då jag var 11 år. Livet var så enkelt. Mitt stora mål var att ha så roligt som möjligt. Och det hade jag.

Gott och blandat gänget… Denna gruppering bestod av fyra medlemmar – jag, Ylva, Tove och Carina. Vi gick senare över från Gott och blandat till att kalla oss nördarna. Vad vi baserade namnet på låter jag vara osagt…  =)


Vi hade enormt mycke roligt för oss, jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde på den tiden.

Vi hade även våra bråk och vi kunde bli riktigt osams!

Men det är det som är så stor skillnad på nu och då.

Det märkte jag även nu när femteklassarna var här. Man säger vad man tycker! Inget krångel med att det måste formuleras rätt eller ta hänsyn. Det är klarspråk som gäller. Visst blev vi ledsna  ibland men vi visste alltid vad vi hade varann!  

Så är det överlag tror jag bland yngre.

Jag önskar att det var mer så i vuxen livet också. Jag försöker mer och mer att vara mer rakryggad och tydlig med vad jag tycker är rätt och fel. Men jag tycker det är jätte svårt att stå upp mot någon och säga att Du har fel eller jag tycker inte om det Du gör.

Jag var skit duktig på det när jag var liten. Jag sa alltid vad jag tyckte!


Tänk om jag visste när jag var 11 år var jag skulle vara i livet vid 22 års ålder.

Jag hade aldrig trott att jag skulle vara här.

Egen företagare, boende ute på landet på en stor gård. Med endast vedeldad värme, och 1,5 mil till närmsta affär.

Förlovad med min drömprins och en helt egen hund.

Jag tror att jag har uppfyllt Ulrika 11 års dröm i alla fall.



Havet är djupt

Nu äntligen har jag tagit mig tid att lägga ut bilder på mina dyk fynd.
Jag är mest stolt över bussen.... den är cool. Jag hittade båda sakerna på ca 6m djup.

See you!




fynd2Fynd











Lyckan..

… att springa fritt i havet. Skulle vilja dela med av Eriks lycka till er som behöver!



Lyckan..



När jag läste Jossans blogg idag så fällde jag en tår.

Det är så mycket jag inte förstår… så mycket som inte borde få vara.  Ännu en som dött av den hemska sjukdomen.

Det skär i bröstet.


Men det som Jossan sa till mig att livet måste ju fortsätta och det är så sant. Vi får inte glömma bort allt runt om oss. Allt som fortfarande lever, all lycka som bara står och väntar på oss. När någon dör föds en annan.


Även om det gör hemskt ont att förlora någon nära eller se någon nära lida så är det en mening med det också. Vi måste lära oss uppskatta det vi har för det är inte för evigt.


Jag måste även ägna några rader till min älskade fästman. Jag är så himla glad att jag har honom och jag är så stolt över honom.

Ni skulle bara ana vad han sliter och jobbar. Han har 10 bollar i luften och ibland undrar jag om han inte befinner sig på 3 ställen samtidigt. Och ÄNDÅ så tar han sig tid att trösta mig när jag inte orkar, eller när jag tvivlar. Han är mitt allt och jag är så glad att jag har honom!

Älskar dig Henrik.



"Don´t tell me not to leave.....

....right before I go, you don´t even know, what you asking me to do! " - Laleh

Underbar låt. Såg att Jossan gillade den oxå. Så jag tillägnar den till henne. Alla mina tankar går till dig Jossan bara så du vet!

Fan vad livet är konstigt, eller? Det kanske inte är så kontsigt igentligen.
Men orättvist. Varför ska vissa drabbas och vissa inte?
Det är väl klart jag vet att så är livet, det klart det aldrig går att få det rättvist, men det känns tungt när somliga för stå ut med mer än andra utan att för det minsta ha förtjänat det.

Nä det blev för djupt det där ämnet.

Nu har jag suttit i en kvart och bara stirrat rakt fram utan att veta vad jag ska skriva.
Det är jobbigt när jag får sånna där verklighets sparkar eller vad jag ska kalla det. Döden blev plötsligt väldigt nära.
Vi har ju en konferens här just nu och alla dom är HIV-posetiva, och jag är så imponerad av vilken glädje och energi dom utstrålar. Fast så tänker jag till en gång till och frågar mig själv... varför är det så konstigt att dom är glada? Jag är ju glad och jag ska oxå dö. Det kan lika gärna hända imorgon som om 80 år.
Skillnaden är att dom har accepterat det. Men det har inte jag...

//Ullis

Yo man!

Just nu är jag trött, ruskit trött.

Jag har kört i ett hela veckan, kan inte minnas att jag har sovit…. nästan.

Men det är jätte kul!  Jag har gjort riktigt bra fynd denna veckan.

Dubbelsäng med tillhörande sängbord och lampor 900kr. Det var iofs till företaget, men i alla fall.

Det jag är mest nöjd med är mitt fynd som jag gjorde idag…. Fast det kanske inte kallas fynd om det var dyrt?

I alla fall så har jag köpt ett par Puma skor, ljusbruna och vita, jätte snygga 750kr (ord pris 1000kr)  Så lite fynd var det allt.

Idag inhandlade jag även en fritös. Gud vad mycke gott man kan göra med en fritös! Mmmm den kommer jag verkligen utnyttja! 398kr på ÖB förrästen, rätt bra pris!


Imorgon kommer första gruppen, det är Röda korset. Henrik och kocken (Daniel) står i köket och lagar mat för fullt. Men jag kände att jag knappt orkar stå så jag gick å satte mig vid datorn.


Usch jag känner att det inte kommer något vettigt ur mig.

Sätter in en bild på mig i dykarutstyrsel igen, är lite stolt faktiskt ;)

Klarade fridykning, jag var ju mest orolig för den. Men det var nära att jag började gråta innan måste jag ju erkänna. Jag trodde jag skulle drukna för jag hade satt på mig alldeles för mycket vikter runt midjan (ni ser på bilden bältet runt midjan). Det har man så man ska kunna dyka ner å inte flyta som en kork.

Men jag hade alltså för mycke vikter så jag orkade knappt hålla mig vid ytan, å det var rätt mycke vågor. Så fort det kom en våg (typ varannan sekund) så fick jag 4 grader kallt vatten över hela ansiktet. Men min dykledare hjälpte mig att plocka av lite vikter så lyckades jag dyka ner 5m och dra upp honom!


Dykcertifikatet är mitt!!!

Jag å Jenny





Jag klarade det!!! Kommer berätta mer om det senare, men nu är det mitt!!  Det är jag som står böjd på bilden och jenny som står brevid!

Kram kram