Fullt ös medvetslös!
Säsongen är i full gång! Jätte bra bokat hela sommaren, vi har aldrig haft så här mycket förbokninger inför sommaren. Augusti helt fullbokat och juni nu har varit den bästa sen vi tog över här. Folk är jätte nöjda som varit här och allt funkar skit bra! Vad mer kan jag begära!! Norrtälje tidning var här idag för att göra ett stort repotage om mig och Henrik. Det ska bli spännande. Jag är så lycklig.
Det enda som tynger mig är min familj just nu. Det är kaos. Men jag försöker ha distans och det går bättre och bättre.
Det händer så mycket kul i mitt liv nu så ni anar inte. En sak kan jag säga och det är att det är värt allt slit, alla gråa dagar, alla tårar. Det är detta jag lever för.
Jag kommer tyvärr inte blogga så mycket nu under sommaren. Tiden räcker inte till riktigt.
Så alla. Ha en bra sommar så hörs vi!
Puss och Kram
Ullis
Ps tack för era stöttande ord i mitt förra inlägg!!
Det enda som tynger mig är min familj just nu. Det är kaos. Men jag försöker ha distans och det går bättre och bättre.
Det händer så mycket kul i mitt liv nu så ni anar inte. En sak kan jag säga och det är att det är värt allt slit, alla gråa dagar, alla tårar. Det är detta jag lever för.
Jag kommer tyvärr inte blogga så mycket nu under sommaren. Tiden räcker inte till riktigt.
Så alla. Ha en bra sommar så hörs vi!
Puss och Kram
Ullis
Ps tack för era stöttande ord i mitt förra inlägg!!
It's what I am, what I been, what I become..
... Jag förstår inte.
Förklara snälla du!
Jobbiga minnen förföljer mig just nu. Det är som när en filmrulle går av på bioduken, bilderna flyger fram och tillbaka. Jag är liten igen, mam å pap bråkar som vanligt. Slänger i dörrar, far iväg med rivstart med bilen, tyst gråt, tysnad. En evig tystnad som kväver omgivningen. Jag förstår inte.
Jag är inte rädd längre för att dom ska skiljas. Nu är jag rädd att dom inte ska det. Jag vill inte ha det så här längre.
Varför gör ni illa varann?
Förklara snälla du!
Förklara snälla du!
Jobbiga minnen förföljer mig just nu. Det är som när en filmrulle går av på bioduken, bilderna flyger fram och tillbaka. Jag är liten igen, mam å pap bråkar som vanligt. Slänger i dörrar, far iväg med rivstart med bilen, tyst gråt, tysnad. En evig tystnad som kväver omgivningen. Jag förstår inte.
Jag är inte rädd längre för att dom ska skiljas. Nu är jag rädd att dom inte ska det. Jag vill inte ha det så här längre.
Varför gör ni illa varann?
Förklara snälla du!