ulrikaslyckhem

Klockan är 06:35.  Jag har varit vaken sen 05:30..... uppdyk om 1 timme.... shit alla benga.
Jag är lite nervös. Men det kommer bli bra. Men det jag är mest orolig över är själva livräddnings delen. Då ska vi alltså fridyka (utan tuber) ner till 5m, hämta offret och sen upp till ytan igen. Det är 10m sammanlagt utan att få andas... jag säger det igen, shit alla benga!

Jag hoppas Henrik kommer ta lite bilder som jag kan lägga upp så ni kan se!
Nu måste jag få i mig lite frulle!

See you.... I hope....   ;)

//Ullis♥

Ja, i helgen gäller det... då har vi slut dyket i en stjärniga dykursen. Jag måste erkänna att jag är lite nervös. Vi har ju bara dykt i bassäng tidigare, men nu ska vi vara utomhus i 3 dagar ska vi utsättas för massor av olika tester. Det ska bli skit roligt, mitt mål är att se en flundra.
Fast det är trist att det snart är slut på kursen. Vi har haft så himla kul och det är ett sjudundrans trevligt gäng. Jag kommer sakna dom!!
Men vi har lovat varandra att gå fortsättnings kursen i höst. Få se om jag får med mig Henrik oxå, han har ju redan gått den här kursen jag har gått.
Det är något jag verkligen kan rekomendera er andra att göra, att gå en dykarkurs för det är sådan otrolig frihets känsla att simma runt i vattnet. Du kan inte komma närmre viktlöshet, om du inte ska upp i rymden då förstås.

Gårdagen var en trevlig dag. Städade hälften av rummen i ena annexet, tvättade alla fönster och skurade över allt. Det blev jätte fint. Sen åkte jag till stallet och hjälpte min vän Denise att mocka och göra hästarna fina.
Sen åkte jag vidare till Friskis för att träna.
Det är så trist att allt slutar nu. Dykkursen, friskis kommer bara köra ibland och Denise häst åker bort.... Hur ska jag nu hålla mig i trim? Jag har blivit riktigt vältränad denna vinter/vår.
Dykning är otroligt fysisk och så har jag tränat friskis när jag har haft tid. sen även att vara i stallet bygger muskler.
Fast iofs så kommer jag inte ha tid med nått annat än att jobba i maj och framåt.
Jag har 9 dagar ledigt i maj, å dom dagarna kommer att gå åt till att förbereda allt.  Phu
Men kul kommer det bli!!

Sköt om er vänner!

//Ullis

Tänk om det gick att damsuga rent hela hjärnan på allt skräp, alla olater och alla dåliga tankar. Vad skönt det skulle vara.
Tänk vad världen skulle se annorlunda ut. Vad mitt liv hade varit annorlunda.
För jag är nämligen expert på att haka upp mig på tråkigheter istället för att se allt det roliga runt mig.
Ibland undrar jag om jag är rädd för att känna mig för glad. Det kanske låter jätte konstigt, men jag tror nästan det.
Har aldrig ni haft känslan av att ångesten och gråten ökar när tex ett bråk börjar reda ut sig. Eller när saker och ting klarnar och förståelsen ökar. Det är nästan som om när det dystra lämnar mig och jag inte längre har något att vara ledssen över så känns det nästan lite tomt och jag blir rädd för att jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig när jag inte har det dystra kvar.
Nu låter detta värre än vad det är för dom flesta som känner mig vet att jag inte är en dyster person, men jag erkänner ändå att jag kan vara en aning destruktiv.

Nu när vi ändå är inne i mitt huvud och kikar så måste jag bara fråga, är det bara jag som har en djävul sittandes på vänster axel och en ängel på höger?
Ibland är det ett väldans tjafsande mellan dom, och oftast låter det så här:

Djävul: Ullis, du orkar inte gå upp ur sängen, det är ju skiiiiit jobbigt
Ängel:  Jo klart du ska gå upp Ullis, det kommer bli så skönt, och det är jätte enkelt, det är bara att kliva  
               upp så känns allt jätte bra!
Djävul: Gå för sjutton gubbar inte upp, du har ju faktiskt lite huvudvärk om du känner efter, och går du upp 
               så måste du ju göra maaaassor av tråkiga saker
Ängel:  Det är ju så lätt att stiga upp, så fort du klätt på dig så mår du bättre och då kommer du vara så        
              stolt över dig själv.

Ja så där kan jag hålla på i evigheter. Jag har diskuterat detta med Henrik och han gav mig faktiskt ett bra tips. Han sa att om jag bara hoppas upp ur sängen direkt när jag vaknar så hinner dom inte börja dividera där på mina axlar, för då är jag ju redan uppe! Det funkar faktiskt, för det mesta.

Visste ni, att när jag var liten så hade jag en låda under sängen där  jag samlade hårdbröd och riskakor för utifall att jag skulle behöva rymma nån dag.
Knäppt jag vet!

Visste ni att varje morgon i 50 år så gjorde min morfar frukost på sängen åt min mormor. Det borde gett honom bragd medalj tycker jag. Undra om morfar nån gång låg å dividerade med nån ängel å djävul innan han gick upp och gjorde frukost, det har jag svårt att tänka mig.
Nu är dom iaf tillsammans igen, mormor och morfar. De sitter säkert på något moln och äter frukost på sängen!

På återseende!
//Ullis

Måste bara lägga in en bild på Erik. Han är ju så söt

Hej!
Ja detta är helt nytt..... det är min kära vän Josefine som tipsade mig om detta!
Jag har inte riktigt klurat ut alla finesser än men det kommer nog  =)

Min tanke med detta är väl först och främs att göra smygreklam för min konferensgård och vandrarhem! Men även att alla mina vänner kan följa mig hur det går här ute på ön. För jag bör nämligen på en Ö, dock med bro förbindelse men fortfarande en Ö.
Det är konstigt hur fort jag har vant mig att bo så här. Från takvåningen i centrala uppsala till en stor gård mitt ute i ingenstans!

Jaja nu ska jag återgå till mitt jobb, nu har jag iaf fått igång denna blogg!

På återseende!
//Ullis

Välkommen till min nya blogg!