ulrikaslyckhem

Det är ngt med denna dag. Känslan jag hade i bilen nu i natt när jag åkte hem från M var speciell.
Det regnade och var beckmörkt så helljusen formade en tunnel där jag åkte. Verenda kurva kan jag vid det här laget utantill så jag nästa flög fram med ena handen på ratten och den andra vid örat med mobilen emellan.
Batteriet dog, och den här konstiga känslan inföll sig.
Det har hänt så mycket idag, det är säkert därför.

Skottlossning. Försök till avprejning från vägen, som värsta B-rullen i liknande spionhärva i Londons innerstad, fast här på "min" Ö.

En nära bekant meddelar att hon har bröstcancer. Cellgifter och strålning väntar. Hon ler osäkert när hon meddelar och skrattar åt att hon får har flera peruker att välja på " Ni kommer aldrig veta vilken hårfärg jag kommer ha var gång ni ser mig"
Jag fick lov att hålla gråten borta.

Jobbiga sms infinner sig på mobilen i samma stund. Jag svär över den ansvarige som uppfann mobiltelefon. Vill slänga den i sjön... just då iaf.

Ville sjunga ut all frustration hos M, min egna Robert Wells, men rösten höll inte, jag är fortfarande för förkyld. Det blev cola och lite chips istället.

Aaron har sin första natt i sin nymålade spjälsäng. Han såg så stor ut där han satt i T-shirt och långkarlsonger i spjälsängen och pillade på sin prasselbok. Hårkroken stog åt alla håll och vippade fram å tillbaka där han satt.

Sen är det mycket känslor så här efter en tok häktiskt sommar, när lugnet infinner sig. Alla sommargäster har lämnat sina sommarstugor. Gräsklipparen är inställd under tak med presenning över utmöblerna prydligt ihop ställt. Det som för en vecka sen såg ut som hela havet stormar har intagit stiltje... Det är tyst. Så tyst så det nästan hörs.
Det är underbart.

Ja, mycke att tänka på, fast ändå inte.

Kram
Ullis

På restaurang Skarholmen i Uppsala 1/6-08Min födelsedagmiddag 12/7-08Båttur till Fejan med mamma å Erik stoltserarPappa lär Aaron köra båt!

Ja, så var denna helg överstökad. Bröllopet är över, bandet har slutat spela och gästerna har åkt hem, förutom ett par själar som sover en natt till. Dom grillar sin middag utanför för tillfället.
Det flöt på smidigt trots att det var en del oväntade hinder. Det värsta var att brudparets fotograf som dom bokat ringer mig kl 15.00 precis samma tid som dom ska åka med båten över till Arholma.
Fotograf: ja hej, jag skulle ju fotta på bröllopet idag... men jag kommer inte, min bil har pajjat....
Jag: Va? vaddå, kommer du inte? Det är väl bara att boka taxi? *Inser medan jag pratar med karln att det finns ingen chans i världen att han skulle hinna ut nu*   va sjutton har du inte hört av dig tidigare?
Fotograf: Nje, det är något i motorn som har pajjat.
Jag; Jaja klick.
IDIOT! Det här är ett minne som dom kanske aldrig får uppleva igen.
Anlita aldrig Geji-Foto i Norrtälje!

Så har jag fyllt 25 år!
Vi hann ju inte fira så mycket eftersom vi hade detta bröllop inbokat. Men på morgonen skickade Henrik ut mig på skattjakt runt hela området vilket självklart slutade med *Lurad, kom tillbaka hem*
När jag väl kom hem hade Henrik riggat upp ett elpiano som han köpt till mig!! Så hade Linda och hennes kille bakat tårta. Jag blev sååå glad!

Å idag fick Aaron sin första smakportion. Han fick i sig 3 hela skedar med potatis och ersättning! De andra skedarna hulkade han upp innan han riktigt vande sig att ha något i munnen. Han var så söt när han rullade runt allt i munnen å grimaserade!!
Nä, nu ska jag gå upp till Henrik å Aaron och kolla på film!

Jag har precis stängt portarna för puben ikväll, förberett för frukosten med tallrikar, glas, skedar odyl. till och med lagt äggen i kastrullen och vatten i kaffebryggaren så Henrik och Nina slipper tänka i morgon bitti.
Jag rensade rent på borden på uteserveringen och det var riktigt fuktigt så det låg som en dimma över hela ängen utanför.
Solen hade precis gått ner vilket gjorde att himlen skiftade i rosa blått.
Så jag stannar bara upp, suger i mig varenda gräsdoft, varenda spelande syrsa och varenda skällande rådjur. Å jag blir så glad. Här bor jag. Lever jag, med världens bästaste karl och vår son och vår hund såklart.
Jag bara älskar det, hur kunde vi vara så dumma och tro, att vi någonsin skulle kunna lämna detta?
No way in hell  =)

Ja, då har iaf ett bröllop gått av stapeln här på Lyckhem. Det var absolut det roligaste bröllop jag har serverat. Dels var det sjukt trevliga människor, halva gänget var från USA (brudens sida) och havla gänget var från Sverige.
Jätte bra stämning trots att det regnade nästan hela dagen. Salen som Henrik har byggt är så enormt vacker och speciellt när vi dukar upp för bröllop.
Maten var helt klockren. Vi hade hjälp av kocken från gourmetrestaurangen Guld Kanten från Uppsala by the way är han även henriks lilla systers pojkvän ;)
Gästerna kunde inte sluta berömma maten. Brudens mor: Jag skulle ta bilen från USA och köra hit bara för att få äta den här maten!

Det var kul!! Nu har vi nästa bröllop i helgen. En lite tuffare utmaning känns det som då det är båtar å grejjor som ska passas in då dom gifter sig på grannön. Halva gänget är från Schweiz och ska bo här i 4 dagar. Det ska bli spännande. Men jag tror de flesta talar tyska iaf och det kan jag ju lite granna. Det var värre i höstas då vi hade ett franskt bröllop, å fransmännen talade inte en gnutta engelska och jag kan verkligen ingen franska!
Men det ska bli kul iaf.

Helgen efter det så har vi ytterligare ett bröllop, denna gång är halva gänget från London och Irland, där ska det bväl inte bli några svårigheter i språk iaf, Irländska kan vara lite klurigt kanske ;)

                                                    

Han kom den 1 mars 06.22 och vägde 3470g och var 50cm lång!!!

Jag försöker att inte tänka på det för mycket, att Lyckhem inte kommer vara vårt längre. Det är så svårt att förklara för någon hur stor plats i mitt hjärta det faktiskt har. Lyckhem har gjort mig till den jag är idag. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den tiden vi drivit Lyckhem. Inte bara företagar mässigt, utan oxå att värdera om, livskvalite!
Tänk alla underbara människor jag träffat.
Naturen.
Havet.
Allt jag lärt mig att uppskatta. Det går inte att beskriva i ord. Alla motgångar som jag och H tillsammans har vänt.
Jag är så stolt över oss hur bra vi faktiskt lyckats, och det sägs ju att man ska lämna när man ligger på topp.... men det gör ont. Även om det är helt friviligt och ett beslut som jag och H har tagit tillsammans, så gör det ont.

Som sagt, det går inte att beskriva i ord hur bra jag har haft det här. Det finns ju ett talesätt som lyder "en bild säger mer än 1000 ord" Så jag provar!




Henrik och jag in action! (obs, jag e gravid på bilden.... alltså inte början på ölmage eller nått liknande!)

Dagarna rinner på och jag blir bara tjockare och tjockare! Den här veckan kommer iaf bli lugn på fara-runt-i-bilen fronten vilket känns skönt. Så är det så skönt att vara på landet igen. Både jag och H tycker det är jätte bekvämt att vara inne i stan och det är så kul att kunna vara social. Träffat brorsan och hans familj massvis, å H syrra och hennes kille vilket är kul för det blir så sällan.
Men det är ju lite nackdelar, med stadslivet kommer frestelserna, snabbmat och restaurang besök....
Jag och H har väl sisådär 3 års snabbmatskonsumtion att ta igen (jag vet att jag överdriver, men ni förstår) och en gravid Ullis går inte att stoppa!! Så både min och H:s mage har pajjat, sista anhalten innan vi for tillbaka hem blev apoteket, där inhandlades bla Lozec och Novalycol (Tove jag vet att stavningen kanske inte är rätt här... men kan vi bortse från det??  ;) )
Å bara det att man kan gå in och handla godis runt varje gatuhörn!

Folk brukar fråga mig om jag inte har haft någon gravidnojja, så jag bara måste ha tex saltlakris eller råa potatisar. Men mitt svar har alltid varit att det inte har varit något speciellt, jag har bara varit mer hungrig.
Men jag har levt i förnekelse!! För banne mig vad sugen jag är på godis jämt, sött godis i massor. Jag som aldrig brukar vara sugen på godis, mitt andra namn har ju snarare varit Chips!
Anledningen till att jag inte har kunnat ge utlopp för detta begär är ju för att jag inte har kunnat. Men så fort jag har haft tillfälle har jag köpt godis och frossat.
T.o.m så jag kom på mig själv igår kväll att ligga å fantisera hur jag plockade i lösgodis avdelningen, vilka godisar jag skulle välja först....
Sen har ju vi ett litet kioskutbud här på Lyckhem under sommaren. Å i år blev det en hel kartong med Ahlgrens bilar kvar. Så oj vad jag har smusslat med dom där påsarna. Längst ner i skrivbordslådan ligger det i skrivande stund 5 tomma påsar som jag har gömt för H, för jag kan ju inte slänga dom i soporna för då kanske han ser!! Och under hela julbordet hade jag konstant en påse i serveringsförklädet som jag gick å åt av!
Så jo, jag har nog lite cravings på sött godis vilket jag fick utlopp för när vi bodde inne i Uppsala, och vilket gör det ännu svårare nu att vara utan!

Nu ska jag iaf ta med mig magen och min ömmande svanskota och gå å baka, vi får nämligen fika gäster ikväll!

Kram Ullis

Det är så mycket som snurrar runt just nu. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig.

Jag sitter just nu i Uppsala med H och har haft en lugn och super mysig söndag. Vi blev bjudna på frukost hemma hos H:s lilla syster L och hennes kille.  Så jag å H tog vår lilla lantis hund och knatade över till L och hennes kille i minus grader och snö. Härligt!
Vi hade turen att L hade vunnit ett vad mot sin kille vilket resulterat i att han var tvungen att göra frukost med hennes önskemål. Så vi fick färskt nybakat bröd, kryddost, hemmagjord smothies, apelsinjuice å smörgåspålägg i massor! Sen tog vi en lååång promenad med våra hundar och min enorma mage. Jag kan inte gå så fort längre då vätskan i mina leder har gjort sig bekanta och tar emot, jag känner mig som en 90 årig tant. Men vi hade väldigt mysigt och det snöade stora vita flingor nästan hela promenaden.
Vi avslutade med en fika och sen sov jag å vovven en timme av utmattning innan jag och H kröp ner i badet tillsammans, ååå vad jag saknar att ha badkar hemma.

Nu är H och hämtar sin mamma vid tåget och pizza hos pizzerian. Vi har nämligen bott i H:s mammas lägenhet. Det har varit så skönt och bekvämt speciellt nu när det varit sådant snöoväder.  Jag skulle bara varit orolig hemma på landet att förlossningen skulle sätta igång å så ska vi ut i snöstorm och åka de 2timmar det tar till BB. Nä, här inne har jag kunnat koppla av.

Å nu skriker väl alla mina uppsala vänner (hoppas jag ;) ) " Varför har du inte hört av dig när du varit här inne????"
Jo det ska jag berätta.
Jag och min älskade fästman har nämligen, alldeles lagom nära förlossning å allt, bestämt att vi ska lämna vårat drömprojekt Lyckhem.... Av flera olika anledningar.
Och hittat ett nytt drömprojekt. Så all våran tid går åt till att sitta i möten med banker, konsulter, människor inom turistnäringen, revisorer osv för att få vårat drömprojekt i hamn. När vi inte sitter i möten förbereder vi bebisnedkomst, vänder på varenda öre vi äger, skriver affärsplan, vrider och vänder på våran budget så banken ska tycka att den är tilltalande.
Blir det inte detta projekt hittar vi något annat. Men Lyckhem blir det inte vilket känns både sorgset och helt rätt.
Så jag har inte haft tid eller ork att höra av mig och vara social. Hoppas ni förstår!

ja, som sagt, det blir aldrig som man tänkt sig!

Puss

Ps. Igår fick jag tag på en liten bebisfot när den sparkade som bäst i magen :) kändes sååå häftig!

Vaknade 04.00 i morse och kunde inte somna om. Efter en stund vaknar även H och vi slår på tv för att titta på MacGyver, börjar bli en nattlig tradition nu för tiden.
Men till sist somnar H och jag tvingas ensam sappa mellan det dötrista urvalet bland kanalerna, det hamnar tillslut på Discovery där den mer extreme efter den andra ska utföra saker ingen annan har klarat av a la dödslängtan.

Till slut börjar jag grubbla på alla olika världsproblem, allt från vad jag ska fylla dagen med till varför det svälter ihjäl 3,5 milj barn och min första tanke var att det måste ju finnas något vi kan göra åt det.
När jag inte kom på någon bra lösning började jag osökt tänka på Goerge W Bush.
Jag hade nämligen en kort diskussion med ett par vänner om just honom. Det började med att jag hasplar ur mig att jag undrar varför ingen har skjutit Bush.... varpå jag får svaret att dom tycker att Bush är en bra president. Jag tror ju först att dom skämtar, men nej...  Deras åsikt va att han får saker iaf att hända, han störtade ju Saddam som var en sådan hemsk diktator och massmördare och han går in i Irak och gör något till skillnad från alla andra som bara står och tittar på.
Sen dör diskussionen för jag vet inte vad jag ska säga. Och den pinsamma anledningen är att jag kan inte ge mig in i diskussionen för jag vet ingenting. Jag vet inte vad Bush och USA har gjort i Irak, jag vet inte vad han står för riktigt förutom att han är mot abort men för dödstraff (vilket by the way är ganska motsägelse fullt eller?)
Jag vet oxå att han lägger enorm stor kraft på det millitära och är alldeles för kåt på oljeindustrin. Men det är typ det.
Det jag kände instinktivt var att jag måste börja lära mig om sånt här. Börja lyssna mer om vad som händer i omvärlden. Dels för att jag vill kunna lägga fram fakta till just sånna som mina vänner som stödjer Bush så inte andra hakar på, och för att kunna stå för mina åsikter!

Ja, grubblandet på Bush tog tydligen lång tid för helt plötsligt börjar nyhetsmorgon 05.55 som jag får titta på utan ljud. Jag ville inte väcka H. Då kommer jag på den brighta idén att det måste ju finnas textning för alla döva, men ack nej, det är nog för dyrt att ha någon som sitter och textar hela nyhetsmorgon.
Så jag går upp och lagar mannagrynsgröt´. Försöker sedan väcka liv i en totalt livlös hund för att släpa med honom på promenad. Och jag blir lika facinerad varje gång hur han från stadie zombie, på 1 sekund så fort vi kommer ut, går till dampstadiet. Ja det var skönt att promenera en stund iaf. Men jag är fortfarande sur över att min ficklampa är borta, fick använda en värdelös pannlampa som knappt lyser.
 När jag kommer tillbaka går jag in i stora huset för att surfa lite och tänker att jag ska googla på Goerge W Bush för att se om jag kan lära mig något..... Då hör jag konstiga ljud som säkerligen måste vara spöken så jag skyndar upp till H istället och gör lite te så han vaknar.
Erik intar zombiestadiet igen och jag försöker ta upp mina Bush problem med H men han tycker det är alldeles för tidigt att diskutera sådant.
Tidigt!! Jag har ju varit vaken i  5 timmar :)
Läser morgontidningen och reflekterar lite över Tito Beltran och somnar sedan in 9.00.
Vaknar en timme senare av att H måste åka till sin kurs i HCPPA (miljö och hälsas egenkontoll program)

Och nu sitter jag här och surfar som tur är utan spöken!

Kram Ullis
(Ps 41 dagar kvar till beräknad utploppning av knodd!)

Oj det är verkligen inte ofta jag uppdaterar här längre, lite trist faktiskt men jag tar mig inte tid liksom. I huvudet har jag skrivit blogg flera gånger i veckan, precis som jag gör med dagboken oxå nu för tiden :) Inte konstigt att inte allt får plats i mitt huvud, det beror inte alls på att jag är gravid, det är ju blogg, dagbok och kalender som tar all plats!!

Hur som haver så har jag i stort sätt det kav lugnt nu för tiden.  Jag och Henrik har börjat fila på ett nytt projekt så det är det vi gör om dagarna. När jag inte vaggar runt och flåsar och stönar över att jag är tung ;)
Men så har jag tid och förbereda för knodden.
Bebis säng är redan på plats och bäddad, i stort sätt så är alla bebis kläder tvättade och ihop vikta. Det som är kvar på listan (som jag självklart har i huvet!) är att införskaffa en underdel till skötbord, babywatcher, blöjor, en napp och en filt. Det är det som är nödvändigt ialla fall, kan hända att jag inhandlar någon söt babydress lite längre fram!
Men mitt nyårslöfte  är ju faktiskt att jobba på att inte överkonsumera så det blir bara en dress isf.

För jag har tänkt mycket på det här med överkonsumtion, dels efter en föreläsning som jag var på med en kille som heter Johan Tell, han har skrivit boken 100 sätt att rädda världen (ett måste att läsa!), och dels pga att jag kom på mig själv med att ha ångest över att jag hade shoppat alldeles för mycket.

Jag tycker nästan att det är skrämmande hur vi överkonsumerar i dag. Med ALLT från matvaror till inredningsprylar till teknik som mobiler datorer. Onödiga saker som eldriven pepparkvarn... jag menar HALLÅ, vem behöver en eldriven pepparkvarn? Det är inte konstigt att naturen mår dåligt, för vad händer när den eldrivna pepparkvarnen slutar fungera? Jo vi måste byta batteri, och jag kan nästan lova att iaf 50% av sveriges befolkning är så lata att dom knappast lägger batterierna i miljöfarligt avfall, nä dom åker i soporna. Jag har själv hur många gånger som hellst slängt batterier i soporna av ren lathet, å efter Johan Tells föreläsning så skäms jag verkligen.

Men om jag ska återgå till överkonsumtion så har jag kommit på mig själv med att shoppa saker i tron att jag blivit glad av det.  Så fort jag och H varit bjudna på någon fest eller liknande har min första tanke varit "Jag måste in till stan och handla något att ha på mig"  Det spelar ingen roll att jag har garderoben fylld av kläder, även klader som jag 2 veckor tidigare tyckte var grymt snygga... nä jag har tröttnat.
Å när jag väl är igång och handlar kläder måste jag ju ha nått snyggt halsband som passar de finns ju massor för bara 50kr och det finns örhängen till... 59.90:- som hittat inga pengar alls ju... å ett skärp kanske, dom jag har hemma passar ju inte riktigt.... å så kan jag hålla på.
Nu är det inte sjukligt ofta det är så här, men det beror bara på att jag bor som jag gör. Skulle jag bo mitt inne i stan skulle jag säkerligen bidra med en rejäl hacka till växthus effekten.

För det är just det som har plingat till i mitt redan full proppade huvud, att allt krafs som jag handlar påverkar även miljön. Sen tycker jag även att det är en otroligt tråkig värdering folk i allmänhet har nu för tiden, att " Äh jag kan köpa nytt"

Nä, det får vara slut på sånt för min del. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en sådan värld som vi är på väg emot. Jag ska bli miljömedveten och min handbok är "100 sätt att rädda världen"


Sen måste jag bara få skriva av mig om en sak till som förargade mig och H en morgon när vi lyssnade på radio.
Ett stort problem har uppkommit i Stockholms stad som radioreportern skulle försöka reda ut.
Stockholmarna vet nämligen inte vart de ska göra av sina granar!! Så dom slänger ut dom på gatan...rakt ut bara.... perfekt, någon annans problem.
Min första reaktion är då att " Herre gud, hur kan någon få för sig att slänga ut en gran mitt på vägen??"
Men det var inte reporterns reaktion. Hon undrade varför Stockholms gatukontor (som då blivit dom som får ta hand om alla granar som ligger och fryser fast lite varstans) inte gått ut med bättre information om var folk kan göra av sina granar. OCH varför finns det 2 ställen på söder som tar emot gamla granar men inget på Östermalm??

Då kände jag bara en sån trötthet, HAR MAN KÖPT EN GRAN SÅ ÄR DET VÄL TA MIG TUSAN GEMENEMANS UPPGIFT ATT TA REDA PÅ VAR MAN KAN SLÄNGA DEN!!!???

Så, nu har jag skrivit av mig en hel del så nu borde det finnas plats i huvudet för att komma ihåg att jag har tid hos barnmorskan på onsdag 10:45

Puss
Ullis

Det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Det blir att jag sitter på Facebook då jag har tid över och bara gör ingenting. Börjar tröttna på Facebook men jag kan ändå inte sluta gå in liksom.... jaja

Tjock börjar jag bli oxå. Idag kunde jag ställa kaffekoppen på magen när jag drack kaffe, dock i sittande ställning, men ändå!! Mätte 1m runt magen och jag är i v.25. KÄnns lite läskit att magen ska växa i 15v till. Jag kommer inte kunna böja mig.
Fast jag älskar min mage. Den är så rund å fin och på något sätt känns det som om vad jag än sätter på mig så klär det mig (så länge det inte är något av mina kläder sen innan jag blev gravid, allt slutar ovanför naveln!) Och jag känner mig ofta vacker, om jag nu får säga det om mig själv.
Henrik har känt sparkarna nu äntligen! Han la örat mot magen för att lyssna och fick då en rejäl kick rakt i örat! Kändes underbart att få dela med mig av upplevelsen.

Henrik tog jätte fina bilder på magen här om dagen oxå, ska lägga ut dom så fort han lagt in dom i denna datorn. Eller det kanske är troligare att jag lägger ut dom på Facebook. Det märker ni.

Mitt i all gravid lycka så är jag faktiskt upprörd. På Norrtälje kommun, dom måste verkligen leva på företagarna här i kommunen för det är sjukt vad med pengar vi betalar in.
Sophämtning kostar oss ca 3000kr/ månaden = 36 000kr/år
Alkoholtillstånd 4000kr/år
Miljö o Hälsa  6800kr/år
Tillsyn av avloppsanläggning  3500kr/år

Alltså betalar vi in drygt 50 000kr/år till dom. 

//Ullis

Det är nog mitt måtto när det gäller bloggandet för tillfället. Jag har haft så fullt uppså den lediga tid jag har över vill jag inte spendera vid datorn. Men jag ska inte klaga. Vi har så mycket bokat som aldrig förr och det är skiit kul.
Det märks dock att jag inte orkar lika mycket längre och jag känner att jag verkligen vill lyssna till min kropp just nu. Jag vill ju inget hellre än att pyret ska ha det bra!

Men jag fortsätter som lovat på Min sommar!

6 Juli  Konsert med Marie Bergman!
            Massor av folk kom det, hela 130st för att se Marie Bergman. Det var super kul och väldigt uppskattat. Marie
            tyckte det var så kul så hon vill göra en visfestival här på Lyckhem nästa år! COOLT

20-22 juli  Segling i två dagar med bror och hans fru.
                   Helt underbar segling med sol och perfekt vind. Mitt illa mående hade börjat avta så jag kunde verkligen
                   njuta. Bad från klippor mitt ute i skärgården, grillning, solnedgång, god mat och roliga spel. Det var helt
                   perfekt. När vi sitter i båten och lapar sol, vi hade precis gjort an mot en klippa så kommer vi på att vi är 
                   enormt sugna på något, då tar det inte mer än några sekunder så kommer en liten motorbåt upp vid vår
                   båt som säljer bullar, jordgubbar,  bigaroer, läska odyl. Helt underbart!

28 juli       Första träff med barnmorskan.
                  Så nervöst, overkligt. Jag trodde det skulle kännas verkligare efteråt, men det gjorde det inte. Jag fick 
                  lämna lite prover och väga mig 54kg vägde jag! Vi fick tid för ultraljud och datumet sattes på 13 februari.

18 august       Vandrarhems säsongen över.
                  Vi klarade det! Även detta år med rekord på gästnätter. Rekord på matförsäljning! Jag och Henrik klarade
                   det tillsammans! Nu var första bröllopet inbokat. 60st fransmän i 3 dagar! Jag har nog aldrig varit så 
                   utmattad som då. Men det gick galant och bröllopet var startskottet för en lång period av konferenser.

6-9 september    Självutveckling kurs i Stockholm.
                     Jag å Sanna hade bokat in oss på en självutvecklingkurs som skulle hålla på i 4 dagar. Vi bodde på
                     vandrarhem under tiden. Jätte mysigt vandrarhem, en båt som låg vid slussen som hette Gustaf af klint
                     Det rekomenderar jag varmt! Skit häftig kurs, men jobbig. Jag grät nog lika mycket som jag skratta. Vi 
                     utsattes för en hel del tuffa grejjer. Men vi klarade det och jag känner mig starkare idag. Det var
                     underbart att ha Sanna med mig. Du är bäst!
                     Vi hann ju med en hel del shopping oxå!

11 september   Ultraljud!
                    Sååååå häftigt. Vilken upplevelse. Jag och Henrik bara stirrade på skärmen. Oj vad den boxades och 
                    sparkades och sög på tummen. Det roliga är att vi ska få göra det en gång till!! Jag var nämligen bara i 
                    v 16 (jag trodde 18) så hon ville se oss igen den 1 oktober! Inte oss emot. Den 1 oktober är även vår 
                    första semester dag!

Ja nu har ni fått lite uppdatering på vad jag har haft för mig. Vi har fortfarande mycket att göra har 3 grupper nästa vecka, den första kommer på tisdag och en grupp åkte igår så vi har en hel del att städa å fixa. Men nu är det bara 2 veckor kvar sen har vi semester i 2 veckor! Ska bli helt underbart. Vi har inte bestämt något. Utan vi har ett bröllop den 29/9 sen på söndagen ska Erik ställas ut. sen när vi kommer hem tittar vi på en sista minuten resa, packar våra väskor. På måndagen den 1 oktober åker vi in till Stockholm, gör utraljud och sen sticker vi! 

Ciao!
              

Rubriken får mig att tänka på skoltiden. Alltid efter sommar lovet blev man tvungen att skriva en uppsats med just rubriken " Min sommar". Men det är ganska kul nu, att läsa igenom!

Denna sommar har varit helt fantastisk i många avseenden. Helt bedrövlig i vissa. Ledighet har inte funnits med på världskartan. Men vi har aldrig haft så bra beläggning som i år! Vi har aldrig serverat så mycket mat, frukost, picknick korgar odyl. som i år. Det har varit helt otroligt och super kul. Men vårna plan att ha en anställd förutom vaktmästaren Bryan, i sommar gick ju i stöpet redan veckan innan midsommar. Den till tänkte fungerade inte alls så det har bara varit jag, Henrik och Bryan hela sommaren vilket ha varit alldeles för jobbigt med tanke på att jag inte har kunnat prestera riktigt lika mycket som vanligt.
MEN nu är det över å vi klarade det med klirr i kassan, ömma fötter och trötta serverings armar dansar jag vidare in i höstens glada färger.

Men lite ledigt har vi haft i sommar.

22 juni Midsommar afton
              Full belagt på vandrarhemmet men alla skötte sig själva. Så vi hade en liten egen fest med ca 30 vänner.
              Jätte trevligt med matlagning, kubb och brändboll och även lite back-klättring. Jag förstod inte varför jag       
             kände mig så låg och inte alls var sugen på öl.......

24 juni Sofia fyller 4 år
              Jag åker inte till Uppsala för att fira min brorsdotter och handlar på Gränbycentrum.... tanken slår mig att 
              jag borde fått min månliga börda för ett tag sen. Så jag införskaffade mig ett gravtest.
              Tankarna sätter igång att spinna och efter kalaset skyndar jag mig hem (1½ timmes bilfärd....)  Hinner
              knappt innan för dörren och störtar in på toa. Sitter och väntar i en minut och vips så ändrades  min värld
              totalt. Jag var gravid! Hela jag skakar och tårar rinner ner för kinden utan att jag märker det. Jag ringer
              Henrik och i stort sätt skriker att han måste komma fort. När han kommer hem visar jag bara gravtestet
              och hela Henrik skiner upp. Vi ska bli föräldrar!

5 juli    Jag fyller år och får våffel tårta på sängen av Henrik, vilket resulterar i att jag får springa till toaletten och spy!
            

Hmm, nu är jag för hungrig för att fortsätta. Så jag säger som alla andra spännande följetånger..... To be continued....


Kram

Jag och min älskade ska bli föräldrar, jag är gravid i 13 veckan!! Kan ni fatta? Det känns så himla häftigt och roligt och läskit och allt på samma gång. Magen har redan börja växa och jag kan inte knäppa knapparna på min vanliga byxor plus att jag ser botten på min navel vilket aldrig har hänt! Ja det är helt underbart i alla fall.
Så nu måste vi bygga ut vår lilla stuga. Henrik har redan ritat färdigt hur det ska se ut. Det är bara det att vi måste ha tid att göra det, och vi får se när det blir. Kanske bättre att sikta på det till nästa höst. Då är ju "ärtan" (det i magen kallar vi så) bara 6 månader cirkus, så till dess klarar vi oss tycker jag.

Planerat datum än då länge är 13 februari.

//Blivande mamman Ullis