ulrikaslyckhem

Min och Eriks kvällspromenad slutade med en mardröms natt.
I vanliga fall brukar jag alltid ha Erik lös när vi är ute. Men han har mer och mer börjat trotsa mig så jag har därför börjat använda koppel mer och mer.
Och igår kväll var han väldigt tossig så jag tog kopplet på Erik och gick ner för att elda i pannan.
Dum som jag var så lämnade jag dörren till pannrummet öppen när jag lassade in ved och lät kopplet sitta kvar på Erik. Han har nämligen aldrig trotsat vårat förbud med att inte gå ut genom en dörr utan att vi säger varsågod........ Men när jag vänder ryggen till blir Eriks instinkt för svår att motstå så han sticker..... med koppel i släptåg.
Jag får panik och hela senariot spelas upp i huvet där Erik sitter fast i en gren och svälter ihjäl i skogen....
19.30 försvann Erik.
Jag och H letade febrilt med ficklampa i skogar och ängar.... 12.00 på natten ger vi upp. Vi såg honom ingenstans!!
Jag bröt ihop flera gånger för han har aldrig varit borta så länge. 1 timme max och ni hade det gått 4½.......

Vi sätter oss i soffan och väntar, till sist somnar vi.
Klockan 3 vaknar H och frustrerad tänker han ge sig ut och leta igen eftersom Erik inte kommit tillbaka. Men när H fått på sig kläderna hör jag något på trappen och slänger upp  dörren.... Där stod han, blöt, kall och rädd.
Ni anar inte vilken lättnad. Först trodde Erik att vi skulle skälla på honom men när han förstod att vi inte tänkte göra det flög han in överlycklig över att vara hemma. In under täcket for han och tröck sig så nära han kunde!

Vi såg sen på kopplet att Erik har gnagt massor på det så han måste ha suttit fast någonstans men sen kommit loss. Jag hoppas han har lärt sig en läxa... men man vet ju inte med hundar... Han kanske glömmer ,7½ timme i skogen om natten, fort!

Imorgon åker vi till Romme för att åka lite carving! Tjho!!!

Kram Ullis