Att vara faster
Det är nog det bästa jag vet.
Att mötas varje gång vi ses med ett ill tjut " Nu kommer Ullis, nu kommer Ullis!" sen kommer dom springande, tävlandes om vem som ska hinna först att krama om mig.
Att känna deras små barna fingrar flätas in i mina när vi sitter tätt i hop och ser på TV. Hur fingrarna nyfiket trevar runt på hela mig. Det pillas i öron, ögon och mage "Vilka stora örsnibbar du har" " varför har du så många bruna prickar på armen"
Varje gång deras blå oskyldiga ögon, med dom nästan oförskämt långa ögonfransar, ser in i mina och frågar "Kan inte vi få bo hos dig" "varför kan inte du va med oss jämt" Smälter mitt hjärta och jag vill inget hellre än att ta med dom, stoppa dom i handväskan och ha med dom över allt, vart jag än är.
I helgen lärde sig Lill S att cykla! Vi var i sommarstugan allihopa och lill S tjatade hela tiden om att få träna på stor S cykel.
Och vi sprang bakom henne flera gånger hållandes i pakethållaren. Det var så svårt att hålla sig för skratt när jag såg henne. Med tungan rätt i munnen var hon helkoncentrerad och tog i med sina små ben för kung och fosterland. Trampade trampade och trampade. Sen släpte vi och hon cyklade.Inte ens 4 år fyllda!
Då sa M till mig: Jag blir nästan mörkrädd över hur lik hon är dig när du var liten. Ni är kopior!
Det känns häftigt. Att någon har fått ärva mina drag, min lite Kajsa Kavat stil som jag hade när jag var liten. Men lill S är tuffare än vad jag va!
Dom ville sova i min säng båda två. Så vi trängdes tillsammans i samma säng. Hela natten buffades det och knuffades av små små fötter och armbågar. Det snusades och pratades i sömnen. Ben flög över midjan på mig och stor S slingrade sina armar och ben runt mig och borrade in sig. Jag sov inte så bra.
Men oj va värt det va.
Gud va jag älskar att vara en del av deras uppväxt!
Att mötas varje gång vi ses med ett ill tjut " Nu kommer Ullis, nu kommer Ullis!" sen kommer dom springande, tävlandes om vem som ska hinna först att krama om mig.
Att känna deras små barna fingrar flätas in i mina när vi sitter tätt i hop och ser på TV. Hur fingrarna nyfiket trevar runt på hela mig. Det pillas i öron, ögon och mage "Vilka stora örsnibbar du har" " varför har du så många bruna prickar på armen"
Varje gång deras blå oskyldiga ögon, med dom nästan oförskämt långa ögonfransar, ser in i mina och frågar "Kan inte vi få bo hos dig" "varför kan inte du va med oss jämt" Smälter mitt hjärta och jag vill inget hellre än att ta med dom, stoppa dom i handväskan och ha med dom över allt, vart jag än är.
I helgen lärde sig Lill S att cykla! Vi var i sommarstugan allihopa och lill S tjatade hela tiden om att få träna på stor S cykel.
Och vi sprang bakom henne flera gånger hållandes i pakethållaren. Det var så svårt att hålla sig för skratt när jag såg henne. Med tungan rätt i munnen var hon helkoncentrerad och tog i med sina små ben för kung och fosterland. Trampade trampade och trampade. Sen släpte vi och hon cyklade.Inte ens 4 år fyllda!
Då sa M till mig: Jag blir nästan mörkrädd över hur lik hon är dig när du var liten. Ni är kopior!
Det känns häftigt. Att någon har fått ärva mina drag, min lite Kajsa Kavat stil som jag hade när jag var liten. Men lill S är tuffare än vad jag va!
Dom ville sova i min säng båda två. Så vi trängdes tillsammans i samma säng. Hela natten buffades det och knuffades av små små fötter och armbågar. Det snusades och pratades i sömnen. Ben flög över midjan på mig och stor S slingrade sina armar och ben runt mig och borrade in sig. Jag sov inte så bra.
Men oj va värt det va.
Gud va jag älskar att vara en del av deras uppväxt!
Kommentarer
Trackback