ulrikaslyckhem

Det är ngt med denna dag. Känslan jag hade i bilen nu i natt när jag åkte hem från M var speciell.
Det regnade och var beckmörkt så helljusen formade en tunnel där jag åkte. Verenda kurva kan jag vid det här laget utantill så jag nästa flög fram med ena handen på ratten och den andra vid örat med mobilen emellan.
Batteriet dog, och den här konstiga känslan inföll sig.
Det har hänt så mycket idag, det är säkert därför.

Skottlossning. Försök till avprejning från vägen, som värsta B-rullen i liknande spionhärva i Londons innerstad, fast här på "min" Ö.

En nära bekant meddelar att hon har bröstcancer. Cellgifter och strålning väntar. Hon ler osäkert när hon meddelar och skrattar åt att hon får har flera peruker att välja på " Ni kommer aldrig veta vilken hårfärg jag kommer ha var gång ni ser mig"
Jag fick lov att hålla gråten borta.

Jobbiga sms infinner sig på mobilen i samma stund. Jag svär över den ansvarige som uppfann mobiltelefon. Vill slänga den i sjön... just då iaf.

Ville sjunga ut all frustration hos M, min egna Robert Wells, men rösten höll inte, jag är fortfarande för förkyld. Det blev cola och lite chips istället.

Aaron har sin första natt i sin nymålade spjälsäng. Han såg så stor ut där han satt i T-shirt och långkarlsonger i spjälsängen och pillade på sin prasselbok. Hårkroken stog åt alla håll och vippade fram å tillbaka där han satt.

Sen är det mycket känslor så här efter en tok häktiskt sommar, när lugnet infinner sig. Alla sommargäster har lämnat sina sommarstugor. Gräsklipparen är inställd under tak med presenning över utmöblerna prydligt ihop ställt. Det som för en vecka sen såg ut som hela havet stormar har intagit stiltje... Det är tyst. Så tyst så det nästan hörs.
Det är underbart.

Ja, mycke att tänka på, fast ändå inte.

Kram
Ullis

På restaurang Skarholmen i Uppsala 1/6-08Min födelsedagmiddag 12/7-08Båttur till Fejan med mamma å Erik stoltserarPappa lär Aaron köra båt!

Ja, så var denna helg överstökad. Bröllopet är över, bandet har slutat spela och gästerna har åkt hem, förutom ett par själar som sover en natt till. Dom grillar sin middag utanför för tillfället.
Det flöt på smidigt trots att det var en del oväntade hinder. Det värsta var att brudparets fotograf som dom bokat ringer mig kl 15.00 precis samma tid som dom ska åka med båten över till Arholma.
Fotograf: ja hej, jag skulle ju fotta på bröllopet idag... men jag kommer inte, min bil har pajjat....
Jag: Va? vaddå, kommer du inte? Det är väl bara att boka taxi? *Inser medan jag pratar med karln att det finns ingen chans i världen att han skulle hinna ut nu*   va sjutton har du inte hört av dig tidigare?
Fotograf: Nje, det är något i motorn som har pajjat.
Jag; Jaja klick.
IDIOT! Det här är ett minne som dom kanske aldrig får uppleva igen.
Anlita aldrig Geji-Foto i Norrtälje!

Så har jag fyllt 25 år!
Vi hann ju inte fira så mycket eftersom vi hade detta bröllop inbokat. Men på morgonen skickade Henrik ut mig på skattjakt runt hela området vilket självklart slutade med *Lurad, kom tillbaka hem*
När jag väl kom hem hade Henrik riggat upp ett elpiano som han köpt till mig!! Så hade Linda och hennes kille bakat tårta. Jag blev sååå glad!

Å idag fick Aaron sin första smakportion. Han fick i sig 3 hela skedar med potatis och ersättning! De andra skedarna hulkade han upp innan han riktigt vande sig att ha något i munnen. Han var så söt när han rullade runt allt i munnen å grimaserade!!
Nä, nu ska jag gå upp till Henrik å Aaron och kolla på film!

Jag har precis stängt portarna för puben ikväll, förberett för frukosten med tallrikar, glas, skedar odyl. till och med lagt äggen i kastrullen och vatten i kaffebryggaren så Henrik och Nina slipper tänka i morgon bitti.
Jag rensade rent på borden på uteserveringen och det var riktigt fuktigt så det låg som en dimma över hela ängen utanför.
Solen hade precis gått ner vilket gjorde att himlen skiftade i rosa blått.
Så jag stannar bara upp, suger i mig varenda gräsdoft, varenda spelande syrsa och varenda skällande rådjur. Å jag blir så glad. Här bor jag. Lever jag, med världens bästaste karl och vår son och vår hund såklart.
Jag bara älskar det, hur kunde vi vara så dumma och tro, att vi någonsin skulle kunna lämna detta?
No way in hell  =)

Ja, då har iaf ett bröllop gått av stapeln här på Lyckhem. Det var absolut det roligaste bröllop jag har serverat. Dels var det sjukt trevliga människor, halva gänget var från USA (brudens sida) och havla gänget var från Sverige.
Jätte bra stämning trots att det regnade nästan hela dagen. Salen som Henrik har byggt är så enormt vacker och speciellt när vi dukar upp för bröllop.
Maten var helt klockren. Vi hade hjälp av kocken från gourmetrestaurangen Guld Kanten från Uppsala by the way är han även henriks lilla systers pojkvän ;)
Gästerna kunde inte sluta berömma maten. Brudens mor: Jag skulle ta bilen från USA och köra hit bara för att få äta den här maten!

Det var kul!! Nu har vi nästa bröllop i helgen. En lite tuffare utmaning känns det som då det är båtar å grejjor som ska passas in då dom gifter sig på grannön. Halva gänget är från Schweiz och ska bo här i 4 dagar. Det ska bli spännande. Men jag tror de flesta talar tyska iaf och det kan jag ju lite granna. Det var värre i höstas då vi hade ett franskt bröllop, å fransmännen talade inte en gnutta engelska och jag kan verkligen ingen franska!
Men det ska bli kul iaf.

Helgen efter det så har vi ytterligare ett bröllop, denna gång är halva gänget från London och Irland, där ska det bväl inte bli några svårigheter i språk iaf, Irländska kan vara lite klurigt kanske ;)

                                                    

Han kom den 1 mars 06.22 och vägde 3470g och var 50cm lång!!!

Jag försöker att inte tänka på det för mycket, att Lyckhem inte kommer vara vårt längre. Det är så svårt att förklara för någon hur stor plats i mitt hjärta det faktiskt har. Lyckhem har gjort mig till den jag är idag. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den tiden vi drivit Lyckhem. Inte bara företagar mässigt, utan oxå att värdera om, livskvalite!
Tänk alla underbara människor jag träffat.
Naturen.
Havet.
Allt jag lärt mig att uppskatta. Det går inte att beskriva i ord. Alla motgångar som jag och H tillsammans har vänt.
Jag är så stolt över oss hur bra vi faktiskt lyckats, och det sägs ju att man ska lämna när man ligger på topp.... men det gör ont. Även om det är helt friviligt och ett beslut som jag och H har tagit tillsammans, så gör det ont.

Som sagt, det går inte att beskriva i ord hur bra jag har haft det här. Det finns ju ett talesätt som lyder "en bild säger mer än 1000 ord" Så jag provar!




Henrik och jag in action! (obs, jag e gravid på bilden.... alltså inte början på ölmage eller nått liknande!)

Dagarna rinner på och jag blir bara tjockare och tjockare! Den här veckan kommer iaf bli lugn på fara-runt-i-bilen fronten vilket känns skönt. Så är det så skönt att vara på landet igen. Både jag och H tycker det är jätte bekvämt att vara inne i stan och det är så kul att kunna vara social. Träffat brorsan och hans familj massvis, å H syrra och hennes kille vilket är kul för det blir så sällan.
Men det är ju lite nackdelar, med stadslivet kommer frestelserna, snabbmat och restaurang besök....
Jag och H har väl sisådär 3 års snabbmatskonsumtion att ta igen (jag vet att jag överdriver, men ni förstår) och en gravid Ullis går inte att stoppa!! Så både min och H:s mage har pajjat, sista anhalten innan vi for tillbaka hem blev apoteket, där inhandlades bla Lozec och Novalycol (Tove jag vet att stavningen kanske inte är rätt här... men kan vi bortse från det??  ;) )
Å bara det att man kan gå in och handla godis runt varje gatuhörn!

Folk brukar fråga mig om jag inte har haft någon gravidnojja, så jag bara måste ha tex saltlakris eller råa potatisar. Men mitt svar har alltid varit att det inte har varit något speciellt, jag har bara varit mer hungrig.
Men jag har levt i förnekelse!! För banne mig vad sugen jag är på godis jämt, sött godis i massor. Jag som aldrig brukar vara sugen på godis, mitt andra namn har ju snarare varit Chips!
Anledningen till att jag inte har kunnat ge utlopp för detta begär är ju för att jag inte har kunnat. Men så fort jag har haft tillfälle har jag köpt godis och frossat.
T.o.m så jag kom på mig själv igår kväll att ligga å fantisera hur jag plockade i lösgodis avdelningen, vilka godisar jag skulle välja först....
Sen har ju vi ett litet kioskutbud här på Lyckhem under sommaren. Å i år blev det en hel kartong med Ahlgrens bilar kvar. Så oj vad jag har smusslat med dom där påsarna. Längst ner i skrivbordslådan ligger det i skrivande stund 5 tomma påsar som jag har gömt för H, för jag kan ju inte slänga dom i soporna för då kanske han ser!! Och under hela julbordet hade jag konstant en påse i serveringsförklädet som jag gick å åt av!
Så jo, jag har nog lite cravings på sött godis vilket jag fick utlopp för när vi bodde inne i Uppsala, och vilket gör det ännu svårare nu att vara utan!

Nu ska jag iaf ta med mig magen och min ömmande svanskota och gå å baka, vi får nämligen fika gäster ikväll!

Kram Ullis

Det är så mycket som snurrar runt just nu. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig.

Jag sitter just nu i Uppsala med H och har haft en lugn och super mysig söndag. Vi blev bjudna på frukost hemma hos H:s lilla syster L och hennes kille.  Så jag å H tog vår lilla lantis hund och knatade över till L och hennes kille i minus grader och snö. Härligt!
Vi hade turen att L hade vunnit ett vad mot sin kille vilket resulterat i att han var tvungen att göra frukost med hennes önskemål. Så vi fick färskt nybakat bröd, kryddost, hemmagjord smothies, apelsinjuice å smörgåspålägg i massor! Sen tog vi en lååång promenad med våra hundar och min enorma mage. Jag kan inte gå så fort längre då vätskan i mina leder har gjort sig bekanta och tar emot, jag känner mig som en 90 årig tant. Men vi hade väldigt mysigt och det snöade stora vita flingor nästan hela promenaden.
Vi avslutade med en fika och sen sov jag å vovven en timme av utmattning innan jag och H kröp ner i badet tillsammans, ååå vad jag saknar att ha badkar hemma.

Nu är H och hämtar sin mamma vid tåget och pizza hos pizzerian. Vi har nämligen bott i H:s mammas lägenhet. Det har varit så skönt och bekvämt speciellt nu när det varit sådant snöoväder.  Jag skulle bara varit orolig hemma på landet att förlossningen skulle sätta igång å så ska vi ut i snöstorm och åka de 2timmar det tar till BB. Nä, här inne har jag kunnat koppla av.

Å nu skriker väl alla mina uppsala vänner (hoppas jag ;) ) " Varför har du inte hört av dig när du varit här inne????"
Jo det ska jag berätta.
Jag och min älskade fästman har nämligen, alldeles lagom nära förlossning å allt, bestämt att vi ska lämna vårat drömprojekt Lyckhem.... Av flera olika anledningar.
Och hittat ett nytt drömprojekt. Så all våran tid går åt till att sitta i möten med banker, konsulter, människor inom turistnäringen, revisorer osv för att få vårat drömprojekt i hamn. När vi inte sitter i möten förbereder vi bebisnedkomst, vänder på varenda öre vi äger, skriver affärsplan, vrider och vänder på våran budget så banken ska tycka att den är tilltalande.
Blir det inte detta projekt hittar vi något annat. Men Lyckhem blir det inte vilket känns både sorgset och helt rätt.
Så jag har inte haft tid eller ork att höra av mig och vara social. Hoppas ni förstår!

ja, som sagt, det blir aldrig som man tänkt sig!

Puss

Ps. Igår fick jag tag på en liten bebisfot när den sparkade som bäst i magen :) kändes sååå häftig!

Vaknade 04.00 i morse och kunde inte somna om. Efter en stund vaknar även H och vi slår på tv för att titta på MacGyver, börjar bli en nattlig tradition nu för tiden.
Men till sist somnar H och jag tvingas ensam sappa mellan det dötrista urvalet bland kanalerna, det hamnar tillslut på Discovery där den mer extreme efter den andra ska utföra saker ingen annan har klarat av a la dödslängtan.

Till slut börjar jag grubbla på alla olika världsproblem, allt från vad jag ska fylla dagen med till varför det svälter ihjäl 3,5 milj barn och min första tanke var att det måste ju finnas något vi kan göra åt det.
När jag inte kom på någon bra lösning började jag osökt tänka på Goerge W Bush.
Jag hade nämligen en kort diskussion med ett par vänner om just honom. Det började med att jag hasplar ur mig att jag undrar varför ingen har skjutit Bush.... varpå jag får svaret att dom tycker att Bush är en bra president. Jag tror ju först att dom skämtar, men nej...  Deras åsikt va att han får saker iaf att hända, han störtade ju Saddam som var en sådan hemsk diktator och massmördare och han går in i Irak och gör något till skillnad från alla andra som bara står och tittar på.
Sen dör diskussionen för jag vet inte vad jag ska säga. Och den pinsamma anledningen är att jag kan inte ge mig in i diskussionen för jag vet ingenting. Jag vet inte vad Bush och USA har gjort i Irak, jag vet inte vad han står för riktigt förutom att han är mot abort men för dödstraff (vilket by the way är ganska motsägelse fullt eller?)
Jag vet oxå att han lägger enorm stor kraft på det millitära och är alldeles för kåt på oljeindustrin. Men det är typ det.
Det jag kände instinktivt var att jag måste börja lära mig om sånt här. Börja lyssna mer om vad som händer i omvärlden. Dels för att jag vill kunna lägga fram fakta till just sånna som mina vänner som stödjer Bush så inte andra hakar på, och för att kunna stå för mina åsikter!

Ja, grubblandet på Bush tog tydligen lång tid för helt plötsligt börjar nyhetsmorgon 05.55 som jag får titta på utan ljud. Jag ville inte väcka H. Då kommer jag på den brighta idén att det måste ju finnas textning för alla döva, men ack nej, det är nog för dyrt att ha någon som sitter och textar hela nyhetsmorgon.
Så jag går upp och lagar mannagrynsgröt´. Försöker sedan väcka liv i en totalt livlös hund för att släpa med honom på promenad. Och jag blir lika facinerad varje gång hur han från stadie zombie, på 1 sekund så fort vi kommer ut, går till dampstadiet. Ja det var skönt att promenera en stund iaf. Men jag är fortfarande sur över att min ficklampa är borta, fick använda en värdelös pannlampa som knappt lyser.
 När jag kommer tillbaka går jag in i stora huset för att surfa lite och tänker att jag ska googla på Goerge W Bush för att se om jag kan lära mig något..... Då hör jag konstiga ljud som säkerligen måste vara spöken så jag skyndar upp till H istället och gör lite te så han vaknar.
Erik intar zombiestadiet igen och jag försöker ta upp mina Bush problem med H men han tycker det är alldeles för tidigt att diskutera sådant.
Tidigt!! Jag har ju varit vaken i  5 timmar :)
Läser morgontidningen och reflekterar lite över Tito Beltran och somnar sedan in 9.00.
Vaknar en timme senare av att H måste åka till sin kurs i HCPPA (miljö och hälsas egenkontoll program)

Och nu sitter jag här och surfar som tur är utan spöken!

Kram Ullis
(Ps 41 dagar kvar till beräknad utploppning av knodd!)